Hemma?

Det kommer en tid (vanligtvis minst en gång varje dygn) då man som utbytesstudent plötsligt inser att man inte längre är hemma. Vanligtvis är det endast en smygande känsla av att någonting inte är riktigt som det brukar men utan att man riktigt kan sätta fingret på det; nya saker som har blivit rutin utan att man registrerat att något har ändrats. Att det helt plötsligt inte finns ett utan TRE olika bussbolag: med olika tider och priser för samma sträcka beroende på tid på dygnet och färdriktning (trots att det är samma bolag) – eller att inse att den traditionella vörtbrödsfrukostostmackan på något vis bytts mot en vit toast med jordnötssmör. 

Ibland kommer insikten som en blixt från klar himmel, som när man möter en buss på en väg man aldrig tidigare färdats på under sin färd hem på kvällen och tänker på hur många enkelriktade vägar det finns. Och sen inser att man är väldigt trött för att inte riktigt registrera att det faktum att man möter en buss på en väg vanligtvis innebär att vägen inte är enkelriktad trots allt, utan att den felplacerade bussen endast är en produkt av tillämpningen av vänstertrafik.

Lika plötsligt inser man att man inte är hemma när man upptäcker att man precis har tagit ett gigantiskt kliv över vad som visade sig vara en 1x50 cm lång mask, eller efter att ha sett en 10 cm skalbagge på trottoaren.

Lika främmande känns det när elever sitter och sover på biblioteket bredvid en när man försöker plugga eller när man inser att det hör till vardagen att majoriteten av ens kursare dyker upp en halvtimme efter att klassen startat. Eller för den delen när ens asiatiska rumskompis klipper naglarna över golvet utan att städa upp dem efter sig – då känns hela världen väldigt främmande. Minst lika främmande som när tjejen vid bordet bredvid på restaurangen stirrar bort mot horisonten och smuttar på sin kiwidrink utan att ens erbjuda sig att belata sin del efter att ha ätit med sin (från vad jag kunde se) långtids-pojkvän. 

Att läsa texter om hur Kina kan uppnå sitt (tydligen) mål om världsherravälde hör till vardagen likaså att läsa om hur sann världsfred endast kan uppnås om det västerländska tänkandet helt slopas till förmån för det nya – bättre – tankegodset från Asien. 

Världen är allt bra underlig. Även en tråkig vecka som denna.

Novemberlovet

Woohoo! Nu är novemberlovsresan bokad!

Destinationen är Cebu i Filippinerna och priset landade på 1 000 kronor tur/retur för flyget. Inte så pjåkigt med tanke på att flyget från Sverige hade kostat mig 11 000 kronor tur och retur. . .

Inte för att försöka göra er avundsjuka eller något, men när ni sitter och pluggar på diverse bibliotek i höstmörkret kommer jag alltså att öluffa med mina korridorskompisar - ligga på vita stränder, dricka drinkar och njuta av livet.

Planen är än så länge att stanna ett par dagar på ett ställe och sedan åka vidare till nästa ö - totalt kommer vi dock bara att hinna med cirka tre öar. Bara.

Ah, förlåt för att jag är så osympatisk, men det är så underbart att ha biljetterna bokade och klara! 

Än så länge har vi endast med säkerhet bestämt att vi ska till ön Bohol, så bilderna är ifrån den ön.

Biblioteket

Alla som vet något om juriststudenters vardag kan intyga att ingen annan plats är viktigare för studier (och bibehållandet av ett [o]hälsosamt liv) än biblioteket. Ta bort fräscha badrum, datorn och sängen - så länge det finns en tyst läsesal att dra sig undan dagsljuset i så överlever den typiska juristen. 

Denna obeskrivligt viktiga plats i en students liv verkar från vad jag har sett vara lika betydelsefull för Hongkongbor som den är för svenskar och på Main Library som är huvudbiblioteket på campus har lokalbefolkningen hela 7 våningar att sitta och känna tentaångest på.

Liksom kära gamla Carolina Rediviva råder kaffeförbud i stora delar av byggnaden, vilket gör att jag högst betvivlar att svenska studenter hade överlevt en dag här om detta legat i Uppsala istället. Så oavsett hur fint ni tycker det ser ut på bilderna kom ihåg det -> Inget kaffe!!

Fjärde våningen ser mer ut som ett futuristiskt café än ett bibliotek. Inredningen är framför allt lik den i restaurangen i Star Trek TNG och rent bekvämlighetsmässigt är stolar mm är definitivt flera hundra år i tiden före våra stolar i Uppsala.

Det där med inget kaffe slår hårt även mot flitiga asiatiska studenter verkar det som. Hur var det nu igen -> "All tid på biblioteket är pluggtid"? De här studenterna tar minst sagt det gamla juristmottot till nya nivåer. Under hela den 1 1/2 timmen jag satt på biblioteket slumrade samtliga tre sött (tjejen i bakgrunden sover också)

En till sovande student. Livet är allt bra hårt ibland.

Sista lediga dagen

Idag var den sista lediga dagen innan skolstart, vilket gjorde att alla bestämde sig för att åka ner till stranden och tillbringa eftermiddagen och kvällen i de salta vågorna. Stranden vi åkte till var en av de mer avlägsna på HK Island (ön jag bor på) så vi slapp trängas med alla turister och ligga packade som sardiner på den brännheta sandstranden. - Vi fick till och med plats i skuggan -> en lyckad dag.

Hamnen i kvällssolen

Flera personer njöt också av skymningen

Rex tog också en massa bilder, precis som jag och alla turister.

Emma är Emma.

En mörkare sida av staden

Den mest nunderliga marknaden som finns i Hong Kong är utan tvekan Guldfiskmarknaden, som är dedikerad till försäljning av guldfiskar och andra djur som sägs vara bra för Feng Shui. Även om akvariumet är den viktigaste detaljen för inredningen, attraherade de många fiskaffärerna även andra slags djuraffärer. 

Till skillnad från Sverige är det tillåtet att sälja hundar och katter i djuraffärer - vilket är varför jag har döpt detta inlägget till En mörkare sida av staden - eftersom det var fruktansvärt att se vilka villkor djuren lever i. De värsta burarna tog jag inga kort på (de burarna med typ 20 hamstrar i som alla klättrade på varandra i en hörna av buren och där de understa inte rörde sig . . .) men ni förstår nog ändå hur illa till mods jag var efter att ha spanat in affärerna. 

Guldfiskmarknaden

"No pictures, no pictures" ropade butiksbiträdet efter mig i den här butiken. Men jag hann ta en bild på de här sötnosarna. De är tre hundar på kanske en kvadratmeter (om ens det).

I en annan butik hade de en massa katter i en bur - det var en av de mer humana butikerna med klätterställningar och leksaker. I en annan butik låg katterna i en liten balja. Fruktansvärt.

I området med djur/guldfiskmarknaden låg även andra marknader - bland annat en blomstermarknad och en fågelmarknad.

Nallebjörnsbuketter till examensfirande!

Även Hong Kongs invånare följer Gossip Girl (hihi)

Orkidéer 15 HKD (Dvs 13 SEK)

De hade även fantastiska blombuketter för några kronor.

Fågelmarknaden var lika illa som djurmarknaden. Jag tror inte att lokalbefolkningen /Asien (?) värdesätter djurs rättigheter på samma sätt som i Sverige.

De flesta hade dessa minimala burarna som de inte ens kunde flyga i - alls.

En av burarna, ovanifrån.

Ja, de hade minst sagt exotiska fåglar. Jag menar lycka till att få den här igenom tullen hem. Är det ens tillåtet att äga sådana fåglar?

Så vad hände om man köpte en fågel då? Ja då packeteras den i en liten tvättpåse (fast mindre) och läggs i en PLASTPÅSE. Det är en underlat i den röda plastpåsen på bilden. Kvinnan hade i alla fall vett att inte stänga den . . .

Kowloon

På båten över till Kowloon

En av de MÅNGA gatorna med extremt lyxiga affärer

Vyn över Hong Kong Island (min ö) från Kowloon

Det är en ljusshow på byggnaderna varje kväll som vi tänkte gå på, men vi eeehhh missade den ... så det får bli en annan gång!

Vid Hong Kongs walk of fame

Monkey Island!

Nu har jag äntligen varit på Monkey Island (typ) som jag pratat om så länge. För er som sluppit undan från allt tjat kan jag berätta att det finns en nationalpark i Kowloon som enligt CNN-Go är full med arga apor som inte är ett dugg människoskygga.

Superkul att se apor i deras naturliga miljö istället för de där sorgsna individerna man ser på Köpenhamns zoo. Aporna i nationalparken bara hoppade runt och hade världens fest. 

Ed och Kate (från tåget) följde med på apjakten - det var deras sista dag i Hong Kong innan de skulle iväg till Nepal och bestiga Mount Everest.

Även om staden kändes långt borta kunde man ändå alltid skymta skyskraporna om man kollade i rätt rikting

Först trodde vi inte att vi skulle se några apor alls. Vi gick 3-5 km i 35 graders hetta innan vi bestämde oss för att ge upp och gå tillbaka till huvudvägen och bussen hem.

Kate letar apor.

Vattenreservoar. Tyvärr var det skyltar uppsatta om 10000 HKD böter för den som badade där. Men visst ser det inbjudande ut?

Hitta paddan!

Ed plåtar paddan

Första skymten av en apa! (Första av många) På väg tillbaka till huvudvägen.